Tjurfäktning - En kamp mellan tjur och man.
I Madrid hittar man världens största tjurfäkningsarena "Plaza de toros Monumental".
Tjurfäktning som tradition i Spanien går tillbaka till 1200-talet, då det var riddare som kämpade mot tjurar med en lans från en hästrygg.
Nutidens tjurfäktning föddes i slutet av 1700-talet. Pedro Romero som föddes 1754 anses vara den första moderna matadoren. Från början var tjurfäktning en underhållning för de rika i Spanien, medans den idag är ett folkligt nöje. Tjurfäktningen övervakas alltid av en slags domare som kallas president. Till sin hjälp har han en bisittare som ofta är en före detta tjurfäktare.
På en tjurfäktning dödar 3 matadorer 6 tjurar i tur och ordning efter matadorernas ålder där den äldste börjar. Till sin hjälp under tiden har matadoren picadorer som bekämpar tjuren med en lans från hästryggen. De har även banderillos som ska hetsa tjuren med ett skynke och sätta käppar i tjurens rygg. Till sist har matadoren en "el mozo de espadas", en värjbärare som fungerar som matadorens pesonliga betjänt.
Tjurfäkning är indelad i tre akter, där den tredje är den så kallade dödsakten.
I de två andra akterna har först tjuren anfallit picadorens madrasserade häst, picadroren har slutligen drivit sin lans i tjurens kraftiga nackmuskel, för att få honom att sänka sitt huvud så att matadoren kommer åt att sticka in värjan högt uppe mellan skuldrorna.
I andra akten är det banderrolleros tur att gå ut på arenan. Hans uppgift är att sätta två smala käppar bakom nackmuskeln på tjuren.
Slutligen i den tredje akten är matadoren ensam ute på arenan. Han går fram till presidentens plats och tar av sig den svarta huvudbonaden och ber om tillstånd att få döda tjuren. Detta gör han genom att sticka sin värja mellan tjurens skuldror. När det är gjort och tjuren har trillat ihop på marken går matadoren bort till presidenten igen och bugar sig.
